Nu kan den få komma!
Tror nog inte bara det är jag som börjar få lite julmys känslor. Hela veckan har vi byggt upp jul på jobb och bara det sätter igång känslorna inför julen. Baka pepparkakakor, göra pepparkakashus, lussekatter, apelsin och nejlikor, gran och julstjärnor. Åhh! Dessutom är det förstagången jag ska julpynta min alldeles egna lägenhet, och det ska bli hur kul som helst. Men det kommer antagligen inte att kännas som vanligt, det är ju hemma hos mamma och pappa, där jag måste tvinga in en gran och tvinga pappa att göra pepparkakshus, för det är tradition att vi ska göra det tillsammans! Då taket glider av och väggen där dörren sitter hanmar upp och ner. Får nog försöka få hit honom och göra det här istället.
Vad jag ville få sagt är att jag tycker första advent kan komma nu, och trots att den mest ställer till det, så kan faktiskt även snön få komma.
Dags att hämta upp mina kära vän mange (han blir ju så tjurig om jag kommer för sent)
♥
På besök i Arlöv
Hemma hos denna Donna och fikar chokladboll, mumma! Nu ska jag ta mig hemåt och tillaga kyckling med curry.
.
Det märktes att man varit på sminkkurs igår, man tycker alltid att det är extra roligt att sminka och pyssla dagen efter. Nu ska jag ner till stan och titta runt lite:) härligt att vara ledig!
Skönhet på tapeten
Ikväll har jag varit på sminkkurs på oriflame med min syster. De visade sminktips och pratade om olika produkter. Mycket givande faktiskt, och trots att man kunde det mesta redan så är det alltid bra att fräscha upp minnet :)
Så från och med nu kan jag sälja produkter från oriflame. Spännande. Så om ni är intresserade så hojta till! Har ju faktiskt testat en hel del med saker, så jag har ju hittat guldklimpar som jag själv använder :)
Nanna kudden nästa!
Godnatt!
(bilden är från när jag och mamma städade sminkskåpet och smetade på och kladda för skoj skull. Fint, näe. Kul, JA! :)
Morgonmys
Latex, gayklubb och mentalsjukhus
I helgen var det maskerad-utgång. Jag och Rickard var bdsm par, riktigt kul. De andra var docka och hockyspelare. Vi var på wonk, där temat var mentalsjukhus, underbart! Älskar att de går in för halloween så mycket!
Nu kanske jag kan bli lite mer aktiv..
Skaffade precis den härade blogg-appen, spännande, måste ju testa. Finns ju faktiskt en möjlighet att jag blir mer aktiv då. Problemet är alla felskrivningar det kommer bli, iphone är ju inte det lättaste att skriva på, tycker jag.
Jag dog visst
Hoppsan! Fem månader senare vaknade jag upp och insåg att min blogg, den hade jag ju glömt bort. Har egentligen inte mycket att säga. Förutom att jag har ett helt nytt liv, sambo & malmöbo.
♥
♥Vad gör man när lukten på kudden håller på att försvinna?
Från och med idag är mitt schema ganska spikat fram till och med torsdag nästa vecka. Ikväll blir det malmö och ha en avskedsmiddag för Böna som åker till Afganistan i nästa vecka, vi ska käka fondue. Ska bli kul att catcha upp lite, det var ett tag sedan sist.
Lördag är det julfest med jobbet, kläder och nya pjucks är inhandlade och vi ska festa stenhårt natten lång. Jobbar dessutom innan förfesten så hela lördagen är fullbokad.
På söndag kommer min stockholmare äntligen hit igen, det är otorligt jobbigt att gå runt hela dagarna och sakna, men det får man överleva, lyckan är ju ändå på topp när man väl får ses igen. Han kommer antagligen att vara här fram till onsdag, och vi ska spendera varenda sekund tillsammans de dagarna. Så om ni inte hör av mig, är det antagligen därför..(haha)
Om jag ska förklara läget just nu så är jag mest kär och uppsnärjd i det blå. Fast även frustrerad, för jag vet att när han hoppat på flyget på onsdag, på grund av mitt schema runt jul kommer vi inte ses på tre veckor, och jag tror seriöst att jag hellre dör. Tre veckor är alldeles för lång tid. Stackars oss.
Dax att hoppa in i duschen annars kommer det bli stressigt.
hajj
Lördag är det julfest med jobbet, kläder och nya pjucks är inhandlade och vi ska festa stenhårt natten lång. Jobbar dessutom innan förfesten så hela lördagen är fullbokad.
På söndag kommer min stockholmare äntligen hit igen, det är otorligt jobbigt att gå runt hela dagarna och sakna, men det får man överleva, lyckan är ju ändå på topp när man väl får ses igen. Han kommer antagligen att vara här fram till onsdag, och vi ska spendera varenda sekund tillsammans de dagarna. Så om ni inte hör av mig, är det antagligen därför..(haha)
Om jag ska förklara läget just nu så är jag mest kär och uppsnärjd i det blå. Fast även frustrerad, för jag vet att när han hoppat på flyget på onsdag, på grund av mitt schema runt jul kommer vi inte ses på tre veckor, och jag tror seriöst att jag hellre dör. Tre veckor är alldeles för lång tid. Stackars oss.
Dax att hoppa in i duschen annars kommer det bli stressigt.
hajj
all alone
Nu när jag är ensam hemma en längre tid kommer jag på fler och fler saker som jag inte riktigt gillar, och andra som jag verkligen uppskattar.
De saker som jag hittils kommit på som jag inte gillar är att; elda i kaminen, ack så mysig men oj så farligt, och jag får för mig att elden ska hoppa på mig och så brinner jag upp. Mörker i ensamhet är inte heller kul, det går bort totalt, man känner sig så liten. När man går upp på morgonen är det trevligare att ha någon där så att man kommer igång, annars är man bara sjukt trött och osocial ( hur nu jag kan vara det)
Bra saker är att jag vill göra saker, vilket betyder att jag pysslar och städar lite oftare, inte storstäda men plocka undan och sådär. Att laga mat (som jag annars tycker är såå tråkigt ) då kan man blanda det man själv tycker om och behöver inte bry sig om vad de andra tycker om maten. Man kan sjunga ashögt utan att någon påpekar eller lyssnar.
Detta inlägg gav kanske inte mycket men så är det.. :) Nu ska jag laga mat, dock ska mange smaka på denna måltid, men om han ine gillar det så är det väl synd om honom, fast han brukar inte klaga. Sen blir det godis och chipis för nu är jag lite ledig !
De saker som jag hittils kommit på som jag inte gillar är att; elda i kaminen, ack så mysig men oj så farligt, och jag får för mig att elden ska hoppa på mig och så brinner jag upp. Mörker i ensamhet är inte heller kul, det går bort totalt, man känner sig så liten. När man går upp på morgonen är det trevligare att ha någon där så att man kommer igång, annars är man bara sjukt trött och osocial ( hur nu jag kan vara det)
Bra saker är att jag vill göra saker, vilket betyder att jag pysslar och städar lite oftare, inte storstäda men plocka undan och sådär. Att laga mat (som jag annars tycker är såå tråkigt ) då kan man blanda det man själv tycker om och behöver inte bry sig om vad de andra tycker om maten. Man kan sjunga ashögt utan att någon påpekar eller lyssnar.
Detta inlägg gav kanske inte mycket men så är det.. :) Nu ska jag laga mat, dock ska mange smaka på denna måltid, men om han ine gillar det så är det väl synd om honom, fast han brukar inte klaga. Sen blir det godis och chipis för nu är jag lite ledig !
oooh im in heaven
Missade DH igår men fick ett bra tips idag, avsnitten finns ju gratis streemade här på underbara internet. Så nu har jag sett två avsnitt dh, och gossipgirl avsnittet som är på söndag, åh så bra. Min nya syssla? Japp!
när hela halsen svullnar
Vaknar torsdag morgon och hela halsen har svullnat. Halsfluss får jag veta någon timme senare, tio dagars antibiotika. Jippi!
Tur är det att antibiotikan börjar verka snabbt. I natt har jag i alla fall fått sova, och jag känner mig lite piggare. Halsen är lika svullen, men jag kan äta och smärtan är inte så farlig längre. Skönt, jag var orolig, eftersom jag och mamma bokat in oss på hotell i Danmark denna helgen, så vill eller kan man ju inte vara sjuk! Dessutom utan avbokningsskydd. Tur att vi bokade in något så avslappnande och lugnt i alla fall.
Nu ska jag krypa tillbaka till sängen...även om jag har så ont i kroppen av allt liggande.
BLÄÄÄ.
Tur är det att antibiotikan börjar verka snabbt. I natt har jag i alla fall fått sova, och jag känner mig lite piggare. Halsen är lika svullen, men jag kan äta och smärtan är inte så farlig längre. Skönt, jag var orolig, eftersom jag och mamma bokat in oss på hotell i Danmark denna helgen, så vill eller kan man ju inte vara sjuk! Dessutom utan avbokningsskydd. Tur att vi bokade in något så avslappnande och lugnt i alla fall.
Nu ska jag krypa tillbaka till sängen...även om jag har så ont i kroppen av allt liggande.
BLÄÄÄ.Där ute finns en värld av långa nätter
Jag tror jag måste inta sängen snart. Min kropp är trött och det känns som om hela jag ska gå itu så skör jag är. Ni vet när infektionen i kroppen sätter sig i alla leder och gör ont. Ack... stackars mig.
Lite Melissa Horn och Linnros, sen ska jag nog bli frisk!
Vill ni veta något hemskt? Det är höst.
När jag kör till jobbet halv sex, är det mörkt!
Nyss var det soligt, varmt och härligt.
Jag är ju inte redo för kallt än. Jag har knappt hunnit med sommaren. Ge oss fina höstdagar!
Lite Melissa Horn och Linnros, sen ska jag nog bli frisk!
Vill ni veta något hemskt? Det är höst.
När jag kör till jobbet halv sex, är det mörkt!
Nyss var det soligt, varmt och härligt.
Jag är ju inte redo för kallt än. Jag har knappt hunnit med sommaren. Ge oss fina höstdagar!
.
Vi två, hejdå
Fuck off, du dog
Men inga tårar på min kind
Fuck off, du dog
Men inga tårar på min kind
Where are you my dearest friend ?
Jag saknar faktiskt honom, mina fina vän. Har du sett honom?
Hello confusion!
Skum dag idag. Jag känner mig upprör och arg, förvirrad och allmänt konstig. Allting känns tråkigt och jag vill nog helst bara gräva ner mig. Dessutom har nog min hjärna slutat att fungera helt och hållet. Innan när jag lagade mat tänkte jag sätta in matlagningsverktyg (som decilitermått) i kylen, kastullocket i kryddhyllan, medan jag höll saltet i andra handen. Jises.
Hälsa från ditt ex, låt mig bli ditt ex
Bruna linserna har kommit, synd bara att jag har så jäkla svårt att få in skiten. Fast jag är en äkta blåöga, det ser mer rätt ut då.
Love
Never mind that you were my first lover. Never mind that once, you
held my heart in your hand. Never mind that you have discovered all of
me, my every flaw and freckle.
- G,
En snutt från le love. Jag kan inte sluta läsa!
Le love
Open ended boy
I sometimes feel like I'm such a walking cliché. Being a commitment phobic doesn't make me seem edgy, more different or more complex. It's a fact, one I have had doubts about, but has just been called out on by my best friend tonight. He told me that he's getting concerned about how I seem to be falling into an easy habit of making out with everything that moves when I'm a bit drunk. As a girl who has just finished her first year of university, that's probably normal, but after he said that, I have realised it has become a lifestyle, one that is kind of hard to break.
I believe in amazing love songs, cry at the sappiest ending in films, write about relationships as a creative outlet...I want to be a writer when I'm older. These signs point to 'romantic', so why then, do I not let myself believe and fall all the way in?
I have fallen before, let my guard down, with a slightly emotionally unavailable guy I met in the dorms, I have fallen before, for someone who was bad for me, and I have tried to fall for someone who was nice, who was constant, but I ended up running anyway. I have recently fallen again, for a guy who lives halfway across the world, one who I may not see again for a few years. Half of his family lives in the same city as me, and the other half lives across the ocean.
We've known each other since we were thirteen, and we keep re connecting different parts of 'us' (if I can even call it that), whenever we can. Email, facebook, face to face. As time goes on and we try less and less, it becomes a shock to finally meet again, and to learn how much we have both changed, both physically and emotionally, and how comforting it is to realise that we're the same kids we've always been.
So from then we begin a two day commitment. Dinner, drinks, lunch, movie, phone calls, texts and skype sessions. We kissed for the first time, and he kisses just like I hoped and wanted him to, and somewhere along the line, the commitment phobic began to give pieces of herself she never really did.
At the movies, we just kissed, and held hands, and when I put my head on his strong shoulders, I felt safe, I felt stable. I felt like the feeling didn't send me running in the opposite direction. I have let my guards down before, but this time, it felt promising, instead of unstable. I don't really want to know what that could mean. How could a commitment phobic fall so fast in two days?
The night he left for the airport, we skyped for three hours and I ended up sleeping in the whole day afterwards, but I didn't care. I told him about my fear of vulnerability, of sensitivity, and he took it. He said it was normal, and during the conversation I kept telling myself to pull away, to not get too attached because I don't know when he'll be back again. He said it could be a few years; stupid colleges and sports.
I don't like commitment, I get scared of giving someone parts of me that they could break. I don't like admitting to feelings, even though I have a lot of them. So while I'm smiling at the fact that this could be left open ended, I am telling myself that there's no way we'll maintain this skype-facebook flirtation for long. I am an optimist for life but a terrible cynic for love.
I know that he'll be at the back of my mind for a while, so while I do my 'single girl' thing, maybe there'll be a fraction of me that would feel like I'm cheating on someone who is halfway across the world.
I might just allow myself to fall someday, if not with him, then someone else. But him, my 'open ended boy', has taught me, in the span of two days, that maybe falling (if not cautiously) may not be such a terrible thing to endure.
En underbar blogg om kärlek, där folk får skriva in sina historier. Är det inte fint?
Klicka här!
I sometimes feel like I'm such a walking cliché. Being a commitment phobic doesn't make me seem edgy, more different or more complex. It's a fact, one I have had doubts about, but has just been called out on by my best friend tonight. He told me that he's getting concerned about how I seem to be falling into an easy habit of making out with everything that moves when I'm a bit drunk. As a girl who has just finished her first year of university, that's probably normal, but after he said that, I have realised it has become a lifestyle, one that is kind of hard to break.
I believe in amazing love songs, cry at the sappiest ending in films, write about relationships as a creative outlet...I want to be a writer when I'm older. These signs point to 'romantic', so why then, do I not let myself believe and fall all the way in?
I have fallen before, let my guard down, with a slightly emotionally unavailable guy I met in the dorms, I have fallen before, for someone who was bad for me, and I have tried to fall for someone who was nice, who was constant, but I ended up running anyway. I have recently fallen again, for a guy who lives halfway across the world, one who I may not see again for a few years. Half of his family lives in the same city as me, and the other half lives across the ocean.
We've known each other since we were thirteen, and we keep re connecting different parts of 'us' (if I can even call it that), whenever we can. Email, facebook, face to face. As time goes on and we try less and less, it becomes a shock to finally meet again, and to learn how much we have both changed, both physically and emotionally, and how comforting it is to realise that we're the same kids we've always been.
So from then we begin a two day commitment. Dinner, drinks, lunch, movie, phone calls, texts and skype sessions. We kissed for the first time, and he kisses just like I hoped and wanted him to, and somewhere along the line, the commitment phobic began to give pieces of herself she never really did.
At the movies, we just kissed, and held hands, and when I put my head on his strong shoulders, I felt safe, I felt stable. I felt like the feeling didn't send me running in the opposite direction. I have let my guards down before, but this time, it felt promising, instead of unstable. I don't really want to know what that could mean. How could a commitment phobic fall so fast in two days?
The night he left for the airport, we skyped for three hours and I ended up sleeping in the whole day afterwards, but I didn't care. I told him about my fear of vulnerability, of sensitivity, and he took it. He said it was normal, and during the conversation I kept telling myself to pull away, to not get too attached because I don't know when he'll be back again. He said it could be a few years; stupid colleges and sports.
I don't like commitment, I get scared of giving someone parts of me that they could break. I don't like admitting to feelings, even though I have a lot of them. So while I'm smiling at the fact that this could be left open ended, I am telling myself that there's no way we'll maintain this skype-facebook flirtation for long. I am an optimist for life but a terrible cynic for love.
I know that he'll be at the back of my mind for a while, so while I do my 'single girl' thing, maybe there'll be a fraction of me that would feel like I'm cheating on someone who is halfway across the world.
I might just allow myself to fall someday, if not with him, then someone else. But him, my 'open ended boy', has taught me, in the span of two days, that maybe falling (if not cautiously) may not be such a terrible thing to endure.
En underbar blogg om kärlek, där folk får skriva in sina historier. Är det inte fint?
Klicka här!
En tredjedel av den jag var
Idag är det fredag. Detta skulle varit min lediga, härliga, underbara helg. Eller inte. Men så är det alltid och jag är van vid detta laget att alltid hoppa in. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra ikväll eftersom jag ska upp tidigt imorgon. Men som tidsfördriv så pysslar jag med min nya booksmart. Denna ska vara om vår fina sommar iår. Och trotts att jag jobbat mer än någonsin och inte haft någon semester så har jag ändå hunnit med en del. Och dessutom dokumenterat detta. Duktigt!
Och när jag sitter här och skriver så drar spotify igång sin störiga reklam och jag får ett hugg i hela kroppen. De fyra bästa banden i hela världen ska till pite dansar och ler i år. The sounds, Lars winnerbäck, Oskar Linnros och Kent. Kunde jag inte haft lite semseter i alla fall?
FAN!
Dessutom är Piteå så extremt mysigt på sommaren, och jag hade gärna spenderat en till två veckor uppe i Manges stuga. Nä, nu blev jag faktiskt lite ledsen.
Och när jag sitter här och skriver så drar spotify igång sin störiga reklam och jag får ett hugg i hela kroppen. De fyra bästa banden i hela världen ska till pite dansar och ler i år. The sounds, Lars winnerbäck, Oskar Linnros och Kent. Kunde jag inte haft lite semseter i alla fall?
FAN!
Dessutom är Piteå så extremt mysigt på sommaren, och jag hade gärna spenderat en till två veckor uppe i Manges stuga. Nä, nu blev jag faktiskt lite ledsen.
