Den där händelsen som faktiskt hänt på riktigt men som mest känns som en mardröm.
Åtta år sedan. Det är konstigt att tänka på det. Det känns inte som att det har hänt på riktigt trots att jag vet att det har det, och att det format mig som person. Det kommer liksom alltid finnas med mig, fast det försvinner allt längre bort från minnet och bilderna jag har i huvudet av traumat har börjat bli suddiga. Tsunamin. Åtta år sedan...
Ikväll skänker jag en extra tanke åt alla som varit utsatta av katastrofen på ett eller annat sätt.
Kom ihåg att vara tacksam för det du har, för man vet aldrig när någonting händer och allting blir helt upp och ner i livet. Helt oväntat. Det har jag haft med mig sen den dagen vi överlevde tsunamin.
Kommentarer
Trackback
