Vemodiga dagar
Min helg har haft sina upps and downs. Fast övervägande downs av någon konstig anledning. Har varit kinkig, sur, deppig, otålig, ledsen och allmänt tråkig. Gårdagen var bättre men fortfarande lite sådär någon känsla i magen att inte allt var 100. Så då gjorde jag det som jag brukar ta till om humöret inte förändras till det bättre av sig själv, jag tog till en bölfilm. Och inte vilken som helst, utan en som skulle få mig att inse att jag har det bra, jag har ju fått en anledning till att få leva mitt liv, inte ska jag gå och sura över ingenting då! The impossible, om tsunamin, en riktig käftsmäll, hugg i hjärtat gång på gång. Tusen tankar, minnena bara kommer som ett bildspel i huvudet och tårarna bara rann, speciellt när filmen var slut. Jag hoppas att detta kan ha en motsatt effekt och göra att jag än en gång kan tänka steget längre, som jag brukar göra, mina dagar är värdefulla, för vad som helst kan hända, när som helst. Jag var lyckligt lottad och jag ska ju ta vara på det.
<3
